detta inlägg kanske är lite konstigt men...

Nyss fick jag en rejäl flashback....

" Jag sitter på en sängkant på sjukhuset och är allmänt förvirrad och bedrövad. Jag föder barn. bredvid mig sitter en barnmorska och bakom mig någonstans finns D. Dessa två människor känns stundtals som mina fiender som inte fattar någonting, så är känslan i detta nu... De tjatar om allt möjligt hela tiden
- Är du kissnödig ?
- Vill du stå upp en stund ?
- Är du inte lite törstig ?
- Ska du prova att lägga dig ?
- Är du inte liiiite kissnödig ?
- Ska jag följa dig till toan ?
osv osv osv.....
Själv har jag bara en sak (nästan) i tanken; den som står bakom mig och hugger knivar i min rygg ska dö !!!!!
Och här kommer själva poängen med min flashback - Att stå i en skylift i 13 timmar och måla resulterar i en ordentlig ryggvärk, så ordentlig att det poppar upp förlossningsminnen i mitt huvud. Alltså - föda barn ger ajaj och måla hus ger ajaj !
Just nu funderar jag på om jag överhuvudtaget kommer komma upp ur sängen imorgon ? Förövrigt så MÅSTE jag upp ur sängen imorgon för att MÅLA....
Suuuuuck....